.

Då var det min tur. Har två veckor kvar av jobb men pga av resa och ny au pair bestämde jag och min värdfamilj att ha avskedsfest för mig idag. Jag kan inte med ord beskriva hur mysig och lyckad kvällen blev eller hur mycket jag älskar min värdfamilj och vänner. Allt startade halv sex med att familjer från gatan kom över med deras ungar som jag också passat under året, dom känns som mina egna värdungar. Vi hade hög musik på i trädgården, käkade förrätter,pizza, hamburgare, korv och drack läsk. Under kvällen gick några av barnen hem och mina vänner kom. Pojkarna hade gjort en show för mig där de dansade, sjöng och satte på mig en hatt, jag hade första parkett för mig själv. Sen hade alla barnen skrivit om mig på ett kort som alla läste upp, det känns i hjärtat när kompisarna till barnen är så ledsna för jag ska åka och tycker att jag är den bästa barnvakten. Sen kom det värsta, mina värdföräldrars tal till mig. Båda grät. Och tjejen på första parkett gjorde också det. Efter långa kramar var det tårtdags och jag gav dom min scrapbook och tårarna forsade för båda värdisarna och min värdpappa gick iväg ett tag. Fick även presenter från familjer på gatan, öronhänge, chciago tröja och kort. Av tjejerna fick jag ett fint collage, bears mugg, ghiradelli choklad och champagne från Olivias mamma Eva, Tack så hemkst mycket! Mina värdfamilj gav mig ett objektiv. Fattar ni? Ett objektiv som jag tittat på men min värdpappa lurade mig att han skulle köpa ett till sitt eget så han frågade ut mig tidigare men jag fattade ingenting förän nu ikväll när jag såg att han köpt det till mig och inte alls skulle ha ett själv. Ett objektiv för flera tusen kronor. Herregud. VIlken jävla kväll.  Ungefär sju stycken au pairer satt i mitt uterum till klockan var tio. Nu ligger jag bara och stirrar, vet inte vad jag ska göra eller säga. Jag är så full av känslor