.

Trodde aldrig den här dagen skulle komma, den har varit så långt borta. Hade en lugn jobbdag med värdmamma som var hemma. Jag och jenny gick på promenad och sen stack vi till Verran. Vi hade en mysig kväll det slutade med att vi låg i en stor hög och grät, ingen sa något. I bilen på väg hem, vår sista biltur jag, Jenny och Malin som under ett helt år har samkört överallt, så sa vi ingenting, det enda som hördes var snyftningar. Långa kramar och många tårar när vi sa hejdå. Jag kommer sakna dig mer än vad ord kan beskriva. Malin har bott fem minuter ifrån mig, hon var den första jag träffade när jag kom hit och har alltid varit så öppen, go,positiv och glad. Vi har åkt på au pair möten tillsammans och var på en fantastisk resa till Boston. Frappucinos, galna bilturer, cakepops, hundpromenader, starbucksmöten, shoppingturer, utekvällar och mycket mer. Malin, du är en vän för livet och jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Jag kan inte fatta att du ska åka. Jag saknar ju dig så jävla mycket redan